Hon: Tvätten!

Hon: Vi hade en liten ordningsdiskussion i tvättstugan. Jag råkade köra ihop hans kalsonger med några av mina skidstrumpor i ylle. Det var där alltsammans tog fart. Sen lät han som en bruksanvisning i hur man tvättar kläder. Som om inte jag visste! Han stod och viftade med den där plastbollen som man lägger i tvättmedel i och sedan lägger i själva tvättmaskinen. Jag hade HÄLLT i tvättmedlet i själva luckan. Som om det skulle vara någon katastrof.

Jag har mina små ordningar

Han: "Jag kör dem i 30 grader." Hon plockar snabbt bort två klänningar och några strumpbyxor ur tvättkorgen innan jag hinner lägga in tvätten i maskinen. Hon ser nästan rädd ut, som om jag hade tänkte koka ner hennes kläder till två tvättlappar. Hon upplyser mig noga om hur hon tvättar. Hon brukar göra det när vi tvättar, varje gång. När vi är klara börjar jag hänga in tvätten i torkskåpet. Hon plockar snabbt bort en tröja med orden, "den kan vi köra i torktumlaren". Strumpbyxorna och klänningarna ska med upp i lägenheten och torka på toaletten. När jag tittar mig villrådigt omkring och funderar över hur jag ska förstå hennes tvättregler , knycker hon på huvudet och utbrister: "Jag har mina små ordningar, det är väl ingen grej?"

Hon: Jag älskar honom!

Hon: Jag gör det faktiskt. Älskar honom. Alltid när jag tittar på honom med de där ömmaste känslorna ser han jätteförvånad ut och säger - Va, ere någe?

Hon: Lönen!

Hon: Jag hörde honom berätta om sin lön. Han ville inte berätta om den. Den som lyssnade hade mindre lön än han som berättade. Sedan satt de båda där och skruvade sig. En såg nöjd ut. Den andra såg ut genom ett fönster. Två tuppar hade träffats!

Älska fläktar

Han: Fläkten är på plats. Inte spikrak, men good enough. Älskar fläktar!

Hon: Jag öppnar i alla fall påskägget

Hon: Alltså jag försöker berätta att jag blev glad åt innehållet i påskägget. Han vill att jag ska förklara varför jag köpte påskris häromdagen om det är en skittradition. Jag berättar att vi alltid köpt påskris i min släkt.

Hon: Påskägg - men va faen!

Hon: Han sträcker fram ett påskägg. - Till dig! Vi hade ju sagt att vi inte skulle fira någon "skittradition som handlar om konsumtion". Nu får jag det där påskägget. Det är en jävla kränkning och det säger jag till honom. Allt för att dölja att jag inte köpt något till honom.

Hata köksfläktar

Han: Jag hatar köksfläktar. Djup och innerlig avsky är allt jag har till övers för dessa rostfria och lådliknande skitsaker. Vad spelar det egentligen för roll om det luktar stekt fläsk i sovrummet. Man kan väl öppna ett fönster, eller två så man får tvärdrag. Jag struntar väl i om det är en kall vinter. Det är väl bara och sätta på sig en extra tröja. Dessutom är ljudet från köksfläkten för högt. Det går inte att höra när det fräsande ljudet från stekpannan förändras vilket berättar att köttbiten är klar. Jag har försökt säga det, men inte då. Den förbannade köksfläkten ska upp. Den stirrar på mig, halvt uppsatt och sned på väggen hånar den mig. Jag hatar köksfläktar.

Hon: Ha åsikter om det mesta!

Hon: Han har åsikter om det mesta. Han pratar på och tycker till. När jag frågar honom om han verkligen hade läst det där han sa att han läst ryckte han på axlarna. Sen tittade han på mig och såg frågade ut. - Hur kan du veta vad jag kan eller inte kan? Då påminner jag honom om att det var jag som gav honom boken och att han inte längre vet var den är. För jag har ställt in den i bokhyllan. Där står den med obruten rygg.

Utgång med förhinder

Han: "Ska vi gå strax?" Absolut svarar hon. Jag går fortfarande omkring minimalt klädd. Hon sitter halvklädd i fåtöljen framför datorn. Jag tar ett glas juice, sedan ser jag henne ta på sig ett par nylonstrumpor. "Ser du att jag sätter på mig strumporna?" Hon säger det med näsan i datorn. Jag uppfattar signalen och går in i sovrummet och sätter på mig byxor och skjorta. I hallen tar jag på mig mina skor. Hon sitter kvar i fåtöljen med strumporna vid knäna och fingrarna på tangenterna. 2 1/2 timme senare är vi på väg ut i solskenet.

Hon: Han ser så nöjd ut då jag lyssnat

Hon: Han ser så nöjd ut då jag har lyssnat till honom. Han går fram till spegeln: Faen va snygg jag är! säger han och ler åt sin spegelbild. Jag nickar lite. Jag säger ingenting om hans strumpor. Det är något med strumporna!

Hon: Han får något speciellt över sig då han ...

... ska tala. Han böjer sig fram och får något högtidligt i rösten. Då vet jag att han ska tala om det han älskar att tala om: Sig själv!

En sak ska du veta...

Han: "Det finns en sak som är jätteviktig för mig." När hon säger detta har det gått en vecka sedan vi flyttade ihop. Vi sitter ner och hennes allvarliga bruna söker mina undrande gröna. "Jag tycker inte om när dörren till klädkammaren står öppen". Jag kände att jag verkligen ville respektera henne och bestämde mig för att göra det till en mission att alltid stänga dörren när jag varit där inne. Nu har det gått ett tag sedan vi beslutade oss för att dela boende. Varje dag stryker jag nästan tvångsmässigt förbi klädkammaren och stänger den dörr som alltid tycks stå öppen. Ofta flera gånger per dag. Jag funderar över hur det kan komma sig att jag kan glömma att stänga dörren när jag alltid håller på och stänger den.

Hon: Detta med mobilen

Hon: Ibland sänder han fotografier av sig själv till min mobil. Det blir en aning fånigt att få en bild där han sitter på en köksstol mitt emot mig. Bara för att jag läser tidning och inte tittar upp.

Hon: En aning petigt!

Hon: Jag skulle ta hela pappershögen till pappersåtervinningen. Han stoppade mig bestämt. Jag lämnade över högen till honom. Blev glad. Tänkte att han tar det till sopstationen. Men inte: Han gick igenom mina högar av papper och letade fram några små fönsterkuvert. Triumferande visade han upp dem och sa: De här ska absolut inte till pappersinsamlingen. Jag såg mig omkring. Som om det inte fanns annat att göra i den här lägenheten.

Men va fan, inte igen!

Han: Hon har slagit ett täcke kring kroppen och strykt smör på några flatbröd som hon pressat ihop till en dagobertknäcke. Därefter har hon tagit fem korta steg fram till bryggaren där kaffet som jag satt på precis är klart och fyllt den engelska koppen till bredden. Det är andra satsen kaffe denna morgon (den första satte jag också på, varefter jag serverade oss varsin kopp kaffe). Hon tar trånga steg mot fåtöljen, slår sig ner och börjar sippa på kaffet med välljudande smackande. Jag tittar på min tomma kopp. Hon tittar på mig och frågar vänligt: "Vad är det? Jag reser mig upp och går bort till bryggaren och fyller min kopp. Då hör jag den väna rösten från fåtöljen: "Kan du inte göra en macka till mig när du ändå står där?"

Kaffe för två?

Han: Varje gång jag kokar kaffe häller jag upp två koppar, slår en skvätt mjölk i den ena och ställer sedan fram koppen med svart kaffe till henne. Hon sörplar i sig glatt. Denna morgon kokade hon kaffe. Hon gjorde sex koppar, lämnade den frustande bryggaren och började klä på sig, slog sig ner och kollade lite mail och när kaffemaskinen tystnat gick hon bort och plockade fram en kopp. Hon hällde upp och var på väg till köksbordet när hon möttes av min gapande mun. "Vad är det frågade hon piggt?" "Eh, har du bara en kopp?" "Ja, jag behöver bara en kopp, svarade hon förvånat" Men, jag då, undrade jag utan att kunna dölja besvikelsen i min röst. "Oj", utbrast hon och skyndade sig att hälla upp en kopp till mig. "Det var väl ändå inte så farligt" sa hon och ställde fram en kopp svart kaffe till mig.

Det andra vet är inte så bra!

Hon: Jag såg på honom att han inte gillade att någon annan hade en lösning på hur man kan sätta upp fläkten. Fläkten är liksom hans grej. Nu har vi haft en fläkt i sex veckor. Snart är alla delar uppe!

Att prata högt i telefonen

Hon: När någon ringer till honom så lägger han sig på sängen och pratar så högt han kan. Han vill att jag ska veta att han ger kloka råd, föreslår lösningar och kan reda ut när andra par bråkar. När han avslutat alltsammans kommer han ut och ger mig en puss på kinden.

Sopsortering?

Han: "Vi lägger den tomma tvålförpackningen i plast i återvinningen" Varför det, undrar jag, den brinner ju fint. Hon hör inte och lägger förpackningen i en påse tillsammans med tidningar, glas och lite annat blandat skräp. Jag tittar skeptiskt på påsen, men låter den bollen ligga. Istället funderar jag över den stora svarta sopsäcken som står i trappen fylld med en söndrig kruka, jord, några galgar och något obestämbart som luktar illa. Den ska till grovsopen har hon informerat mig om. Jag funderar över vad hon tänker att sortering betyder. Men jag låter den bollen ligga också.